Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid den frusna marken. Gervaise, som ej visste hur hon
skulle bära sig åt, försökte att göra som de. Hon hade
hjärtklappning som en ung flicka. En hel kvart stod hon
alldeles stilla. Män gingo förbi henne, utan att vända på
huvudet. Men äntligen tog hon mod till sig, närmade sig
en man, som gick visslande med händerna i fickorna och
mumlade med halvkvävd röst:
»Hör på, min herre —»
Mannen kastade en blick på henne och gick sin väg,
visslande ännu högre.
Gervaise blev djärvare. För jakten efter den alltjämt
flyende middagen glömde hon bort, att hon var hungrig.
Hon gick där länge av och an, och utan att veta vad
klockan var. Slutligen fann hon rådligast att byta om plats ;
hon gick från Chaussé de Clignancourt till rue de la
Chapelle.
»Hör på, min herre —»
Men männen gingo förbi henne. Hon betraktade ännu
en gång f. d. hotell Boncoeur, som nu var mörkt och
tillstängt. Hon gick förbi sjukhuset Lariboisière och
räknade maskinmässigt de upplysta fönstren på dess fasad. Hon
gick över järnvägsbron, som gungade, när tågen rullade
däröver. Å, vad alla dessa föremål voro hemska i
mörkret ! Och så vände hon åter om och beskådade samma
hus om och om igen, tio, tjugu gånger, utan att så mycket
som en minut sätta sig till vila på en bänk.
»Hör på, min herre —»
Plötsligt fick hon se sin egen skugga på marken. När
hon gick fram till en gaslykta, fick den obestämda
skepnaden tydligare konturer. Vad den var tjock och klumpig!
Hon haltade så mycket, att skuggan tycktes ramla omkull
för varje steg. Och när hon gick framåt växte den, blev
jättelik och uppfyllde hela boulevarden; när den gjorde
sina bugningar, slog den näsan mot träden och husen.
Herre Gud, så faslig hon måtte se ut ! Aldrig hade hon
så väl förstått djupet av sin förnedring. Hon kunde inte
ta ögonen från den där svarta figuren, som dansade
cancan bredvid henne. Jo, det var just en vacker tossa, hon
hade i sällskap ! Och nu sänkte hon rösten ännu mera,
hon vågade bara viska efter de förbigående:
»Hör på, min herre —»
Emellertid var det visst redan sent. Värdshusen och
krogarna i kvarteret stängdes. Gervaise strövade fortfa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
