Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingrarna. När hon fick den första biten i munnen, brast
hon ut i snyftningar. Stora tårar rullade utför hennes
kinder och föllo ned på brödet. Hon åt utan avbrott,
slukade glupskt sitt av tårar vätta bröd och andades häftigt,
medan hakan skälvde. Goujet tvingade henne att dricka,
för att hon ej skulle storkna, och glaset skallrade mellan
hennes tänder.
»Vill ni ha mera bröd?» frågade han halvhögt.
Hon grät och sade ömsom nej, ömsom ja, hon visste inte
vad hon ville. Gud i himlen, vad det är på en gång skönt
och sorgligt att äta, när man håller på att dö av hunger !
Han stod mitt framför henne och betraktade henne. Nu
kunde han se henne tydligt i det klara lampskenet. Vad
hon var åldrad och förfallen ! Värmen i rummet smälte
snön i hennes hår och på kläderna. Det rann av henne.
Hennes stackars darrande huvud var alldeles grått, och
blåsten hade ryckt löst gråa slingor. Hon var korthalsad,
pussig och ful, så att det var ynkligt att se. Han
påminte sig deras kärlek den tiden, då hon ännu var helt
blomstrande, då hon stod framför strykbordet och visade
det där vecket på halsen, som klädde henne så bra. Den
tiden kunde han sitta hela timmar och bara se på henne.
Längre fram hade hon sökt upp honom i smedjan, och där
hade de haft så många glada stunder, när han bultade sina
söm och hon stod där i luftdraget, som hans slägga
förorsakade. Och nu satt hon där och åt hans bröd och
hennes stora, tysta tårar föllo ned i maten framför henne.
Gervaise steg upp, hon hade slutat. Hon stod en stund
helt förlägen, med nedsänkt huvud. Goujet föll på knä
framför henne, tog hennes händer och sade sakta:
»Jag älskar er, fru Gervaise, ja, jag älskar er ännu i
trots av allt, det svär jag er!»
»Säg inte så, herr Goujet!» utropade hon, häpen över
att se honom vid sina fötter. »Nej, säg inte så, det gör
mig så ont att —»
Och när han upprepade, att han inte kunde bli kär mer
än en gång i sitt liv, blev hon alldeles utom sig.
»Nej, nej, det är omöjligt — o, så jag blyges! För
Guds skull, stig upp! Det är jag, som skall ligga på knä
för er —»
Han steg upp helt darrande och sade med halvkvävd
röst:
»Vill ni tillåta mig att kyssa er?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
