Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Er man, vet j ag ! Så där har han gått på ända sedan
i förrgår. Han dansar också efter musiken, må ni tro.»
Ack, min Gud, vilken syn ! Gervaise stannade, blek av
fasa. Cellen var madrasserad från golv till tak; på
golvet lågo två halmmattor, den ena ovanpå den andra, och i
ena hörnet en madrass och en långkudde. Sådan var den
cell, vari Coupeau dansade och vrålade. Han hade rivit
sönder sin blus och svängde och krumbuktade med
kroppen så att håret reste sig på Gervaises huvud. Det syntes
nog, att han var en dödskandidat ! Du himmelske fader
så han åbäkade sig ! Han rusade fram och tillbaka, slog
takten med armarna och dängde händerna i väggen, som
om han velat slå sönder dem och kasta dem i ansiktet på
någon. Dansöserna på hundfröjderna efterapa ofta dylika
krumsprång; men de göra det illa, man bör se dem
utföras av en délirant för att kunna fullt uppskatta dem. Och
sången, som ackompanjerar dansen sedan! Ett hemskt, hest
skrän, som räcker timtals, utan avbrott. Coupeaus skrik
liknade tjutet av ett djur, som fått sin ena tass krossad.
»Min Gud, vad fattas honom?... Vad fattas honom?»
upprepade Gervaise, gripen av fruktan.
Underläkaren, en blond, fetlagd karl, med vitt förkläde,
satt helt lugnt och gjorde anteckningar. Det var ett
intressant fali och han satt troget hos patienten.
»Ni kan stanna en stund, bara ni håller er stilla», sade
han till tvätterskan. »Försök att tala med honom, han
känner inte igen er.»
Coupeau tycktes i själva verket inte ens märka sin
hustru. Under det han som värst arbetade med kroppen,
hade Gervaise ej kunnat se honom riktigt ; men nu kunde
hon betrakta honom nogare och hennes förfäran ökades.
Hur är det möjligt att ett ansikte kan undergå en dylik
förändring? Hans ögon voro blodsprängda och hans
läppar fulla med sår. Hon skulle aldrig i livet ha känt igen
honom. Och därtill gjorde han en mängd grimaser. Utan
att säga ett ord vred han munnen på sned, rynkade på
näsan och vände ut och in på ögonen. Han såg alldeles ut
som ett djur. Hans hud var som fernissad och svetten
dröp om honom. Huru vilt han dansade, syntes det, att
han kände sig illamående, att hans huvud var tungt och
att hans kropp värkte.
Gervaise närmade sig underläkaren, som med
fingerspetsarna trummade en melodi på sin stols ryggstöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
