Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg mig, herr doktor, är det farligt den här gängen?»
Läkaren skakade på huvudet, utan att svara.
»Hör ni hur han viskar? Vad säger han?»
»Han talar om vad han ser», avbröt den unge mannen.
»Tig och låt mig höra.»
Coupeau talade med ihålig röst för sig själv. Men i
hans ögon lyste en viss munterhet. Han tittade på golvet
till höger och vänster och vände sig om, som om han
promenerat i Vincennesskogen.
»Här ä’ fan så vackert... riktigt trevligt! Och så
många krogar se’n... en riktig marknad. Och så’n
musik! Hejsan! Därinne går det lustigt till! Se så, nu slå
de sönder glasen ! Bravo ! Det blir allt muntrare och
muntrare. Titta på de röda ballongerna i luften ! Så
högt de gå !... Lyktorna i träna ta sig bra ut ; det är
riktigt vackert. Och så vattenkonsterna sorla!... Det
låter alldeles som korgossarna i kyrkan.»
Han sträckte fram huvudet, för att bättre höra vattnets
sorl, och andades djupt, liksom för att insupa det fina
regnet, som stänkte kring fontänerna. Men småningom fick
hans ansikte ett uttryck av oro. Han lutade sig ned och
utstötte dova hotelser, under det han smög tätt intill väggen.
»Jag begrep allt, att det var en snara!» mumlade han.
»Jag förstod det strax!... Håll käften, era skurkar!
Jaså, det är för att reta mig, som ni super och skrålar
där inne! Jag ska slå armar och ben av er, jag — fan
anamma, låt mig vara i fred.»
Han knöt nävarna och utstötte det ena skriket
ohyggligare än det andra.
»De vill, att jag ska ta livet av mig! Nej, pass! Jag
kastar mig inte i sjön... jag gör det inte! De säger, att
jag ä’ en kruka, men det rör mig inte... jag ska lära dem,
ja?!»
Han tystnade tvärt och såg sig hastigt omkring.
Därefter stammade han med knappt hörbar röst:
»De vigla bestämt opp kvacksalvare emot mig... det ä’
inte möjligt annat.»
»Jag går min väg, herr doktor», sade Gervaise till
underläkaren. »Jag står inte ut längre! Jag kommer igen i
morgon.»
Hon var likblek. Coupeau fortfor att figurera mellan
fönstret och madrassen, stampade takten och krumbuktade
med kroppen. Gervaise skyndade ut, men huru hastigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
