Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon än ilade utför trappan, hörde hon ända ned i
portgången sin mans skrik och tjut. Ack, vad det var skönt att
komma ut! Nu kunde hon åtminstone andas.
Hela huset vid Rue de la Goutte d’Or talade under
aftonens lopp om Coupeaus underliga sjukdom, Boche’s, som
annars numera sågo halta bolinkan över axeln, bjödo
henne till och med på ett glas saft och vatten för att få höra
några närmare detaljer. Fru Lorilleux och fru Poisson
kommo också in till portvaktens och nu togo
kommentarier-na aldrig slut. Boche hade känt en snickare, som klätt av
sig spritt naken på Rue Saint-Martin och som dött under
det han dansade polka. Fruntimren gapskrattade, de
funno det på en gång ynkligt och löjligt. Som hela
sällskapet hade svårt att förstå tvätterskans beskrivning, bad hon
dem maka åt sig, och mitt i rummet började hon hoppa,
dansa och krumbukta som Coupeau. Hon härmade också
plåtslagarens ohyggliga grimaser och läten. Jaha, så sant
hon levde, just så gjorde han. Alla vojade sig. Det var
aldrig möjligt att han kunde åbäka sig på det sättet! Den
starkaste karl skulle inte kunna hålla ut därmed i tre
timmar. Men hon svor vid allt vad heligt är, att Coupeau
hade gått på så där ända sedan den föregående dagen,
således i runda trettiosex timmar. Den, som inte ville tro
henne, kunde gå till Sainte-Anne och se efter. Fru
Lorilleux tackade så mycket ! Hon ville visst inte ge sig av
till något hospital och inte ville hon tillåta Lorilleux att
gå dit heller. Virginie, som blev allt mer och mer
modstulen i följd av de intrasslade affärerna, sade, att livet
just inte alltid är så glatt; nej, minsann! Man fortfor
att dricka saft och vatten, men Gervaise sade godnatt och
gick upp till sig. Så snart hon teg, såg hon alldeles
vim-melkantig ut och stirrade framför sig som en fåne.
Coupeau dansade troligen framför henne i inbillningen. När
hon den följande morgonen steg upp, föresatte hon sig att
inte gå till Sainte-Anne. Vad skulle hon där att göra?
Bli kollrig, och det hade hon sannerligen ingen lust till.
Men var tionde minut försjönk hon i tankar. Hon
undrade, om han ännu gjorde samma krumsprång. När
klockan slog tolv, gav hon sig åstad och hon märkte inte ens
vägens längd, så otålig och nyfiken var hon.
Åh, hon behövde inte fråga hur det stod till. Redan
på nedersta trappsteget hörde hon Coupeau skräna.
Samma sång och samma dans ! Sjukvaktaren, som hon mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
