Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i korridoren med några muggar fläderte på en bricka,
blinkade åt henne, för att visa sig älskvärd.
»Det är således likadant?» sade hon.
»Ja, alldeles», svarade han och gick vidare.
Hon inträdde, men som det var främmande inne hos
Coupeau, stannade hon vid dörren. Underläkaren stod
och på hans stol satt en gammal dekorerad herre med kal
hjässa och ett huvud som en apa. Det var visst chefen
för inrättningen, ty han hade ögon skarpa och
genomträngande som sylar. Alla, som befordra sin nästa till andra
världen, förefalla oss ha sådana där ögon.
Men Gervaise frågade inte efter gubbstuten, hon höjde
sig på tåspetsarna bakom honom och slukade Coupeau med
ögonen. Den krabaten gick på ännu värre än den
föregående dagen. Hon hade visserligen fordom på balerna
mid-fastodagen sett drängar från tvättinrättningarna dansa och
flänga en hel natt, men aldrig i livet hade hon kunnat
tro, att en människa skulle kunna finna nöje i att gå på så
där länge; när hon sade nöje, var det endast ett talesätt,
ty inte kan det vara roligt att mot sin vilja hoppa och
skutta, som om man hade krut i sig. Coupeau, som dröp
av svett, ångade ännu mera än dagen förut, det var enda
skillnaden. Hans mun tycktes ha blivit större av det eviga
skriandet. Han hade figurerat så mycket mellan
madrassen och fönstret, att man på golvet såg märken efter hans
fötter. Halmmattan var söndernött och hans filtskor utslitna.
Han var förfärlig att åse, och darrande frågade
Gervaise sig själv varför hon kommit dit. Och Boche’s, som
påstodo att hon överdrev? Nu såg hon ännu bättre, hur
Coupeau bar sig åt ; aldrig skulle hon kunna glömma hur
han stirrade med ögonen. Hon försökte att lyssna till de
två doktorernas samtal och uppfångade verkligen en och
annan mening därav. Underläkaren beskrev hurudan
natten varit, men använde ord, som hon ej begrep, hon förstod
dock sammanhanget, nämligen att hennes man pratat och
hoppat hela natten. Till slut fick den gamle flintskallige
herrn, som just inte var överdrivet artig, sikte på henne.
Underläkaren sade åt honom vem hon var, och han
anställde nu med henne ett förhör alldeles som en
poliskommissarie.
»Söp er mans far?» frågade han.
»Ja, lite... det gör ju alla människor... En dag, när
han var smord, ramlade han från ett tak och slog ihjäl sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
