Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finkel och att man ville förgifta honom. Brödet var beskt.
Han hade endast gift omkring sig. Cellen stank svavel.
Han inbillade sig till och med, att man strök svavelstickor
under näsan på honom, endast för att förpesta luften, som
han inandades.
överläkaren hade rest sig upp och lyssnade till Coupeau,
som nu såg spöken mitt på ljusa dagen. Väggarna voro
fulla med spindelnät stora som segel. Spindelnäten
förvandlade sig till fiskhåvar med maskor, som ömsom
vidgade sig, ömsom drogo sig tillsammans. I fiskhåvarna lågo
svarta kulor, som än voro små som knappnålshuvuden än
stora som kanonkulor. Hastigt utropade han:
»Se så, för fan! Nu komma råttorna också!»
Det var kulorna, som förvandlade sig till råttor. De
otäcka djuren kröpo genom maskorna, hoppade ned på
madrassen och försvunno. Han såg också en apa, som
promenerade ut och in genom väggen och som varje gång
kom honom så nära, att han drog sig tillbaka, för att ej
bli biten i näsan. Åter förändrade sig scenen ; troligen
tyckte han, att väggarna dansade ty han upprepade med
en röst darrande av rädsla och raseri:
»Ja, låt det gå! Gärna för mig!... Huset kan gärna
ramla... Så där ja, ned med rucklet! Ja, ring ni i
klockorna, svartrockar ! Spela på orgeln, för att hindra mig
att ropa på kyrkvaktaren!... Det rör mig inte! De
bovarna ha satt en ångmaskin bakom muren... jag hör den
pusta... de vill spränga oss i luften... Elden är lös!...
Elden är lös ! Titta bara, hur det brinner ! Hela himlen
står i ljusan låga... Ett så’nt grant sken!... Nu är det
rött... gult! Hjälp! Hjälp! Elden är lös!»
Hans skrik upplöste sig i en rossling. Han hade vit
fradga kring munnen och förmådde nu endast framstamma
osammanhängande ord. överläkaren kliade sig med
fingret på näsan, en vana som han hade, när sjukdomsfallen
voro av svårare beskaffenhet, och vände sig därefter till
underläkaren.
»Är temperaturen fortfarande fyrtio grader?» frågade
han med halvhög röst.
»Ja, herr professor.»
Professorn gjorde en grimas. Han kvarstod ännu några
minuter med ögonen fästa på Coupeau. Därefter höjde han
på axlarna och tilläde:
»Fortsätt behandlingen, buljong, mjölk, lemonad och ki-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
