Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naextrakt. Lämna honoin inte och hämta mig om någon
förändring inträffar.»
Han avlägsnade sig. Gervaise följde honom för att
fråga om allt hopp var ute. Men han gick så rak i
korridoren, att hon ej vågade närma sig honom. Hon stod
kvar ett ögonblick på samma ställe och funderade på att
gå in igen. Men hon tyckte vid närmare eftersinnande
att hon sett nog, och när hon hörde plåtslagaren skrika
att lemonaden luktade brännvin, skyndade hon sig i väg,
för att slippa höra mera. På gatorna gjorde allting, hästar,
vagnar och människor ett sådant intryck på henne, att hon
trodde sig ha hela Sainte-Anne i hälarna. Och den där
läkaren, som hotat henne ! Hon kände sig så underlig, att
hon började frukta det hon redan var sjuk.
Vid rue de la Goutte d’Or väntade Boche’s och de andra
med otålighet hennes hemkomst. Så snart hon inträdde i
porten, ropade man på henne. Nå, hur stod det till?
Levde Coupeau än? Ja, det gjorde han visst. Nu tappade
Boche alldeles vantarna. Han hade redan i går hållit vad
om en butelj vin, att Coupeau inte skulle kunna hålla ut
till kvällen, och nu levde han än. Hur var det möjligt!
Alla tillkännagåvo sin förvåning. Det kan då kallas att
vara seglivad! Fru Lorilleux räknade timmarna:
trettiosex och tjugufyra, sextio timmar. Hela sextio timmar som
han skrikit och krumbuktat sig som en galning ! Maken
hade man då aldrig hört ! Boche, vars skratt för
vinbutelj ens skull var något sötsurt, frågade Gervaise med ett
visst misstroende i rösten, om hon var riktigt säker på
att han inte sträckt gevär bakom hennes rygg. Ja, bevars !
Det var hon visst säker på, han tycktes inte ens vara nära
att dra den sista pusten. Boche bad henne nu härma
Coupeau. Bara lite, på allmän begäran ! Alla skreko strax
med en mun, att hon skulle vara alldeles utmärkt snäll, om
hon ville visa dem hur plåtslagaren bar sig åt. Två
grannar, som ej varit där den föregående aftonen, hade
kommit dit enkom för att få se det. Portvakten ropade åt alla
att maka sig, och darrande av nyfikenhet drog man sig
åt sidorna. Men Gervaise sänkte huvudet. Hon var rädd
att bli sjuk. Hon försökte dock gå deras önskningar till
mötes och gjorde två eller tre hopp, men hon blev helt
konstig och slutade tvärt. Nej, omöjligt, hon kunde det
verkligen inte. Ett sorl av missräkning hördes ; det var
riktigt synd ; hon härmade honom så bra. Men när hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
