Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte kunde, så var det inte värt att vidare tala om
saken.
Virginie gick nu tillbaka till boden, och man glömde
Coupeau för att tala om Poissons. Jaha, nu voro också
de på fallrepet! I går var där utmätning. Polissergeanten
skulle naturligtvis få avsked. Vad Lantier beträffar, så
loverade han kring kroguppasserskan i huset bredvid, en
vacker jänta, som funderade på att sätta upp en
korvhandel. Nu fick man roligt. Man såg redan
specerihan-deln förvandlad till korvbod ; soviet kom efter snasket.
Man kunde då inte göra annat än skratta ut Poisson ; hur
är det möjligt att en karl, vars yrke det är att ha ögonen
öppna, kan vara så blind, när det gäller honom själv?
Men man tystnade tvärt, ty Gervaise, som man alldeles
glömt bort, roade sig med att i ena hörnet härma Coupeau.
Bravo ! Bravo ! Just så ! Man begärde inte mera ! Hon
stirrade fånigt omkring sig, som om hon vaknat ur en
dröm. Därefter ilade hon fort därifrån. Godnatt !
Godnatt ! Och hon skyndade upp till sig, för att försöka
sova.
Den följande dagen sågo Bochens henne gå sin väg
klockan tolv, alldeles som de föregående dagarna. De önskade
henne mycket roligt. På Sainte-Anne darrade hela
korridoren av Coupeaus tjut och sparkningar. Gervaise hade
ännu icke hunnit uppför trappan, när hon hörde honom
skrika.
Hon stannade ett ögonblick utanför dörren, innan hon
gick in. När hon inträdde, fann hon sin man spritt galen,
fullkomligt mogen för dårhuset. Han slog omkring sig med
knytnävarna, skrek och skällde, ropade på hjälp och
tycktes vara i strid med en hel klunga. Gervaise förstod, att
han i inbillningen höll på att beslå ett tak med plåt. Han
härmade blåsbälgen med munnen, stoppade lödkolvarna i
lödugnen och föll på knä bredvid tågmattan, över vars
kanter han for med tummen i den tron att han lödde. I det
ögonblick han stod vid gravens brädd, påminde han sig
sitt yrke ; och han skrek och väsnades endast därför att
karlar ville hindra honom att ordentligt utföra sitt arbete.
Alla kringliggande tak voro fulla med stackare, som
fuskade i yrket ! Och de satarna släppte en mängd råttor på
honom ! De gemena dj uren förfölj de honom j ämt ! Och
ju flera han trampade ihjäl, ju flera funnos kvar. Hela
taket var svart ! Och nu inbillade han sig, att han hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
