Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ångmaskin i magen; en tjock rök trängde ur hans vidöppna
mun, uppfyllde cellen och drog ut genom det öppna
fönstret. Han tittade ut och betraktade rökmolnet, som höjde
sig mot himlen och bortskymde solen.
»Nej, men se där ha vi ju hela svärmen från Chaussée
Clignancourt !» utropade han. »De galningarna ha klätt
ut sig till björnar!»
Han stod kvar hopkrupen vid fönstret, alldeles som om
han från en takås åsett en procession på gatan.
»Här kommer hela kavalkaden... lejon och pantrar, som
gör grimaser... det ä’ flickungar, som spela hundar och
kattor. Se på långa Clémence med plymer i kaluven...
Bravissimo! Låt henne vara, förbannade snokar! Skjut
inte! Skjut inte!»
Hans röst ljöd ihålig och förskräckt; han böjde sig ned
och skrek, att polisbetjänter och soldater siktade på honom
med gevär. De krabaterna hade arresterat långa
Clémence.
»Skjut inte! För Guds skull, skjut inte!»
Därefter ramlade husen ; han härmade dånet av ett
kvarter, som störtade tillsammans, och allt försvann och flög
sin kos. Men han hade ej tid att andas. Nya tavlor drogo
förbi hans ögon med otrolig hastighet. Ett ohejdat begär
att tala fyllde hans mun med ord, som han framväste utan
sammanhang, men med allt ihåligare och hemskare röst.
»Jaså, är det du? Mjuka tjänare! Nå, stoppa inte
huvudet i mun på mig... jag äter inte hår!»
Och han förde handen till ansiktet, liksom för att taga
ett hårstrå ur munnen.
»Vem ser ni?» frågade underläkaren.
»Hustru min, vet jag!»
Han vände Gervaise ryggen och stirrade på väggen.
Tvätterskan hoppade till av förskräckelse och lutade sig
framåt, för att se efter om hennes skugga syntes
någon-städes. Han fortfor att prata.
»Nej, försök inte att kugga mig. Jag låter inte lura
mig så lätt! Det var fan vad du ä’ fin! Varifrån har du
fått den där klänningen? Vänta du, jag ska ge dig, jag!
Jaså, du gömmer karlsloken bakom kjolarna! Undan med
dig, så får jag se... Fan anamma! Återigen han!»
Och med ett förfärligt hopp stötte han huvudet emot
väggen. Lyckligtvis dämpade madrasseringen slaget, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
