Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde endast hans kropp återstudsa mot halmmattan,
varpå han föll ned.
»Vem ser ni?» frågade underläkaren.
»Hattmakaren! Hattmakaren!» tjöt Coupeau.
Underläkaren ställde nu en fråga till Gervaise, men
förgäves försökte hon framstamma några ord till svar, ty
denna scen uppväckte hos henne minnet av allt vad hon gått
igenom här i livet. Plåtslagaren sträckte fram
knytnävarna.
»Kom hit, så ska du få dig ett nyp, din skurk. Det är
inte för tidigt att hämnas! Jaså, du har följt med det där
kreaturet hit, för att göra mig riktigt löjlig! Det ska du
inte ha gjort för inte!»
Han slog av alla krafter med knytnäven i luften och i
sitt blinda raseri stötte han sig mot väggen. Han
inbillade sig nu, att man anföll honom bakifrån ; han vände sig
om och började hejdlöst dunka på madrasseringen. Han
hoppade från det ena hörnet av cellen till det andra, föll
omkull på golvet och reste sig igen. Det knakade i hans
leder och de förfärligaste hotelser och hemskaste skrik
trängde över hans läppar. Men slagsmålet måste sluta illa
för honom, ty hans andedräkt blev kort och ögonen trängde
ur ögongroparna. Till sist blev han spak som ett lamm.
»Hjälp! Hjälp! De mörda mig!» skrek han. »Gå er
väg, båda två ! Och de skäms inte för att skratta ! Där
ligger hon nu med bena i vädret ! Åh, den boven tar livet
av henne ! Det är rätt åt henne ! En så’n skurk ! Han
skär ena benet av henne med sin kniv ! Och det andra
ligger på golvet ! Hu, så mycket blod ! Ack, min Gud !
Min Gud! Min Gud!»
Drypande av svett, med håret på ända drog han sig
baklänges, under det han häftigt skakade armarna liksom för
att skjuta den ohyggliga synen ifrån sig. Han utstötte två
sönderslitande jämmerskrik och föll därefter omkull på
madrassen, vari han fastnat med hälarna.
»Är han död?» frågade Gervaise och sammanknäppte
händerna.
Underläkaren gick fram och drog Coupeau mitt på
madrassen. Nej, han var inte död. Man hade tagit av
honom skodonen, och hans bara fötter, som sträckte sig
utom madrassen, sprattlade och dansade ännu i takt.
I detta ögonblick inträdde överläkaren. Han var åtföljd
av två andra läkare, en mager och en fet, båda dekorerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
