hade fyra barn, var dessutom något sjuklig, men fadern hoppades, att han snart skulle sitta välbärgad i en stor prostgård, njutande goda dagar själv och i stånd att räcka en hjälpande hand till far och syskon. Ännu två söner, Zacharias och Gustaf, hade gått läsvägen. De lågo båda i Sverige för att studera till läkare. Ingen av dem var ännu färdig, men de voro så långt komna, att de kunde sörja för sitt underhåll. På allra sista tiden hade de till och med börjat sända en smula hjälp till sin far. I hemmet hade Michael Toppelius kvar en son och fyra döttrar. Sonen var viljesvag och oduglig, men döttrarna voro kloka och företagsamma och hade öppnat en liten kramhandel för att på så sätt avvärja den värsta nöden. Kriget hade inte varat länge, förrän Michael Toppeiius fick höra dåliga nyheter från sin äldste son. I Kauhajoki socken, som låg helt nära Ilmola, hade en rysk transport blivit plundrad av en skara bondfolk. För att bestraffa detta tilltag skickades en trupp kosacker till Kauhajoki, och de brände och plundrade inte mindre än trettio gårdar. I Knuuttila gård, som ägdes av Johan Gabriels svåger, blev denne mördad mitt om natten med skott och bajonettsting. Hans dräng blev på stället skjuten, hans svärfar slagen med piska och bunden bortförd i fångenskap, hans hustru måste med sina barn fly in i skogarna. Och likadan hade framfarten varit i alla de förstörda gårdarna. Då dessa nyheter nådde Ilmola, drog Johan