stora, som skedde. Inte en minut kunde han lämna strandbrädden, han fick lov att övervaka älven, se vad som skulle komma att hända. Det hörde med till den lille gossens förmåner, att han inte var hänvisad till att leka och insamla erfarenheter allenast på landsbygden. Hela Nykarleby stad stod till hans förfogande. Där inne bodde ju morfar Turdin, som var hans mammas styvfar, och mormor Turdin, den söta gumman. Där fanns köpman Calamnius, som var hans morbror, och rådman Lithén, som var gift med moster Christina. Där funnos kusinerna Rosalie, Alexander och Mathilda Lithén, som voro hans allra bästa vänner och käraste lekkamrater. Där funnos ännu många andra farbröder och mostrar och tremänningar och fyrmänningar. Det var nog inte så utan, att han räknade litet släkt med hela staden. Men så stodo också de gamla köpmanshusen öppna för honom, från den lilla kramboden på nedre botten med dess russinlådor och sirapsfat till den stora festvåningen en trappa upp, dit han fick komma på julkalas. Han fick se vad som fanns i bondgubbarnas slädar, då de avlastades på de stora gårdarna, omgivna av stall, lador och magasin. Om vårarna såg han hur skutorna med full last av tjärtunnor, laxfjärdingar och smörbyttor seglade åstad till Sverige; om höstarna, då utlandsfararna vände åter, var han med om att hälsa dem med skott ur nickhakar och höga hurrarop. Förträffligt hade gossen det också i det avseendet, att hans föräldrar inte voro alltför aktsamma