om honom, utan läto honom leka fritt var som helst, vad som helst och med vem som helst, bara han inte företog sig något orätt. Lekkamrater var det inte ont om. Utom kusinerna Lithén funnos apotekar Svahns gossar, klockar Finströms pojkar och smedens Josua. När dessa inte voro att tillgå, så fanns ju alltid syster Sophie. Hon var visserligen två år yngre än Zachris, så att hon i allmänhet ansågs något för liten att leka med, men hon var en utmärkt förtrogen och en obrottsligt tillgiven undersåte. Man kan bara förundra sig över hur mycket vänligt och gott som omgav den lille gossen, hur märkvärdigt mycket av lycka och friskt, rörligt liv och lärorika erfarenheter. Särskilt hemlivet gav honom endast ädla och goda föredömen. Inte en svordom fick han höra i sitt hem, och mellan far och mor växlades aldrig ett ont ord. Sannerligen, om han hade varit ett sagans kungabarn, som för att undgå att komma i beröring med det onda i världen hade vuxit upp i en muromhägnad lustgård, så kunde han inte ha varit mera och bättre skyddad, än han nu var i den lilla vänliga vrå av Finland, där han växte upp. Under den första barndomen var det naturligtvis modern, som hade hans högsta kärlek. Det var hon, som hjälpte honom och styrde med honom. För övrigt var hon just sådan, som en mamma skall vara, för att hennes barn skola känna sig lyckliga och älska henne över allting. Hon hade aldrig varit någon skönhet, men såg präktig och trevlig