må denna drömda bild», men han lät dem snart åter sjunka för att fortsätta med sina fantasier. Den finska bonddottern växte upp till den skönaste av hovets tärnor, ja, till den vackraste jungfru i hela kungariket, och man började märka, att den unge kungasonen kastade sina ögon på henne. Och kungasonen var den allra härligaste unge prins, skön, svärmisk, ridderlig, ett ämne till en stor konung. Men om kungasonen begärde den unga flickans hjärta, skulle hon då kunna motstå honom, skulle hon kunna bevara sin trohet till en tölpig finsk bondgosse, som hade fått hennes löfte och gick med hennes ring på sitt bröst? Zachris suckade och spelade »Må hon, må denna drömda bild» än en gång liksom för att intala sig mod och hopp. Han hade aldrig kunnat finna ett passande slut på detta äventyr. Det dröjde emellertid endast några ögonblick, innan han hade fått fatt i ett annat uppslag. Han föreställde sig ett fattigt barn, som under den Stora ofreden hade förlorat far och mor, men hade blivit upptaget i huset av en förnäm finsk dam. Och den förnäma damens man steg i makt och anseende, rikets högsta värdigheter lades på hans axlar, han blev den främste i landet, nästan mäktigare än kungen själv. Han och hans grevinna bodde naturligtvis i Stockholm, och deras skydds-ling, den fattiga finska flickan, som nu hade vuxit upp till en stor skönhet, uppehöll sig alltjämt i deras hem. Men här råkade en av kungens gunstlingar