att lägga märke till henne, man lagade, att kungen fick se henne, och allt gick efter förväntan. Monarken tjusades av hennes skönhet, och om den finska jungfrun så hade önskat, hade hon kunnat bli en svensk Pompadour. Man lockade henne med makt och rikedom, med sköna palats, härliga dräkter, med ett glänsande liv på samhällets höjder. Skulle hon kunna motstå? Den kunglige älskaren var en munter, intagande, ståtlig herre. Skulle hon kunna motstå? Zachris spelade sin melodi med en kraft och en kläm, som buro vittne om hans upprörda känslor. Försynen måste sända en räddare, en ärlig finsk man måste visa sig mitt bland de förvekligade hovmännen och rädda henne. Men då han kommit så långt, hade fantasien alltid tappat tråden. Den kunde inte föra honom längre åt detta håll. I stället kastade den sig in på en annan av de små romaner, som den brukade dikta om Mathilda. I en liten finsk sjöstad bodde under kung Adolf Fredriks regering en rik och ansedd handlande. Han var maktlysten och stolt, och han ville, att den yngsta och skönaste av hans döttrar skulle få sin uppfostran i huvudstaden. Han inackorderade henne i en bekant familj, och den unga flickan började evertuera sig genom att ta lektioner i musik, i1 dans och i franska språket. Men under tiden hade hennes skönhet blivit observerad, de unga Stockholmssprättarna började eftersträva henne, och en av dem, en ung greve av ädlaste blod, skön, för-