II.

I skärgården utanför Nykarleby ligger en stor,, vacker holme, som kallas Alörn. Den är rik på buskar och träd, har utmärkta bärmarker, präktiga fiskeställen, småtäcka vikar och vackra utsiktspunkter. Så långt man kan minnas tillbaka, ha Nykarleby-borna begagnat holmen som sitt sommarnöje. Dit ha de flyktat undan hetta och flugor inne i staden,, och där ha de hängivit sig åt vila och oskyldiga nöjen. På den tiden, då doktorinnan Topelius var ung flicka, reste sig endast en enda stuga ute på holmen. Den var timrad av stadiga stockar, men för övrigt varken brädfodrad eller tapetserad. Där fanns en stor, väggfast säng, som i två avdelningar räckte ända upp till taket, och en spis, sammanfogad av ohuggna gråstenar. Mer inredning ägde den inte, men så stod den också öppen sommaren igenom för fattiga och rika. Den bjöd alla lustfarare ett gästfritt skydd, när det regnade, ett tak, när det stormade. Där kunde man koka den sprattlande abborren och vila på en bädd av allra mjukaste hö, om man ville stanna ute på holmen över natten. Ibland var stugan proppfull av människor, som hade kommit från både land och stad, och de bodde här utan krus och omständigheter. De kokade gemensamt kaffe i stora kopparpannor, de gjorde lekar, de sovo syskonsäng i halmen på golvet, men i högsängarna bäddades de äldsta på fint hö. Den gamla stugan