fyllde sitt värv väl, och säkert är, att om man kände till alla de lustiga upptåg, alla de muntra infall, alla de bryderier och lekfulla tillställningar, som den hade varit vittne till, så skulle man ha roligt i veckotal. Men under årens lopp hade stugan fått allt färre och färre besökare. Det kom sig därav, att stadsborna hade tagit sig till att bygga små privata sommarstugor på ön. Det blev i längden trevligare, tyckte de, att var och en hade sitt krypin, och det måste man ju ge dem rätt i. Eljest voro också dessa stugor av det allra enklaste slag, och livet på ön .fördes ungefär på samma sätt som i den gamla hyddans tid. Man lekte och plockade bär, man jagade sjöfågel och fiskade, man låg i gröngräset och slog dank, man gjorde månskenspromenader och beundrade den långa silverstrimman i vattnet, man klädde ut sig och sjöng smäktande sånger till gitarr. Ofta kommo främmande från staden, och då bjöd man dem på lantlig kost, lättvindigt tillagad, för här ute var det inte så noga med maten, hit kom man bara för att vila ut och ha trevligt. Kuddnäsborna hade ingen egen sommarstuga på Alörn, men de hade rätt till slätter där, och hela familjen for ibland dit ut för att övervaka arbetet. Då togo de in hos Lithéns, och på så sätt hade Zachris fått en aning om hur ljuvligt livet kunde levas under de fria, enkla förhållandena på holmen. Den sommaren, då Mathilda kom hem från Stockholm, föll det emellertid doktorinnan Topelius