Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mathilda lycklig. Han var en präktig, duktig man,
men för torr, för mycket sifferkarl. Och dessutom
hade han ett tungt humör. Han störde glädjen i
Alörnskretsen genom att visa sig svartsjuk och tvär.
Trots all tillfällig oro kunde dock Zachris inte
göra sig blind för att det var honom Mathilda tyckte
om. Och han för sin del var ljuvligt, lycksaligt
förälskad.
Men det var inte bara kärleken till Mathilda,
som gjorde livet på holmen förtjusande.
Man förstår nog, att både i den gamla,
grovhuggna stugans tid och sedan allt framgent hade
alla kärlekshistorier i Nykarleby till sin huvudsakliga
del utspelats på Alörn. Där ute hade växlats så
många varma ögonkast, där hade talats så många
ömma ord, där hade ljudit så många serenader,
deklamerats så många kärleksvisor, att en eftersmak,
ett genljud av allt detta ständigt bibehöll sig i
dungarna och skogssnåren. Varken vinterstormar eller
höstregn kunde förskingra den doft av förälskelse,
som omsvävade holmen. Under olika tider hade
detta särskilda något, som vilade över ön,
uppenbarat sig under skilda former. Det hade än visat
sig som överdådig levnadslust, än som blyg
sjåpig-het, men nu, på adertonhundratrettiotalet,
framträdde det som den ljuvligaste sentimentalitet och
den allra blåögdaste romantik.
Och nu var kärleken till Mathilda ett trollspö,
som hade öppnat Zachris ögon och sinnen. Han
kände vad som svävade i luften, han skådade in i
romantikens undervärld, han erfor en hänryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
