över den overkliga verkligheten omkring sig, som han aldrig hade kunnat drömma om på den tiden, då han sökte skönhet och äventyr endast i böcker. Här såg han sommarnatten sitta i skogen »med rosor i hatten och lockar av guld», här hörde han kung Artus guldhorn ljuda i vildrossnåren, här stod Feli-citas, smyckad med en krona av stjärnor, på en av strandens uddar och längtade efter sin sagokung. O, vilka dagar, vilka stunder! Han omgavs av en skimrande luft, som gjorde tallar till pinier och alar till olivträd. I dess ljus blev änkleken till ett hjältedåd och abborrfångst till en skänk av For-tunas ymnighetshorn. I dess ljus blevo bokhållare och studenter till vandrande riddare, och snälla och hemtrevliga Nykarlebyflickor förvandlades till trolska, nyckfulla, förföriska naturväsenden. I dess ljus äntligen blevo de små Mathildaäventyren, som hade skapats under pojkårens längtan, utsmyckade med drömrosor, omslingrade med fantasirankör, tillökade, utlagda, till oigenkännlighet utpyntade och förskönade.

III.

Zachris satt i universitetshuset i Helsingfors och hörde professor Rein hålla sin första föreläsning i finsk historia. Hela höstterminen hade han haft en känsla av att inte kunna vakna, inte kunna följa med i det liv, som levdes omkring honom’. Allt här nere i huvudstaden föreföll honom intetsägande och värdelöst.