Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men han ville vara herre över sin kärlek. Den fick
inte vara honom till hinder.
Med dessa tankar for han hem, och så begav
det sig, att julen inte nu heller blev sådan som förr.
Jo, en söndag gick han till Lithéns klockan elva
och stannade ända till nio på kvällen. Han trivdes
där som alltid. Där fick han vara naturlig, slapp
all snusförnuftighet. Han blev alltid bättre, mera
nöjd med sig själv hos dessa goda människor.
Men snart började han leva ungkarlsliv också
i Nykarleby. Nyårsdagen spelade han Kille hos
Dyhr ända till klockan tre på natten. Mathilda
tyckte, att detta var förfärligt, och läxade upp
honom. Men han bättrade sig inte, utan visade sin
självständighet genom att kort därpå vara med om
ett ungkarlskalas, som räckte ända till sex. Efter
detta dröjde det flera dagar, innan Mathilda kunde
blidkas.
När han kom åter efter* 1837 års vårtermin, hade
på något besynnerligt sätt ungdomskärleken slocknat
ut, försvunnit, helt enkelt begett sig bort ur hjärtat.
Han tyckte ju om Mathilda, men han kunde inte
dölja för sig, att hon nu föreföll honom litet
underlägsen, hon hade gått tillbaka. Han hade vuxit
ifrån henne.
Hela Alörnslustgården var nervissnad. Rosorna
voro borta. Det var ödsligt och kalt både inom
och utom honom. Sommaren var där, men den
kunde inte kalla till liv den minsta lilla knopp.
Romantikens lycksalighetsö hade sjunkit i havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
