LYRIK. I.

Syster Sophie hade en god vän, som hette Emilie Lindqvist. Hon hade en nätt musikalisk begåvning och brukade komma ut till Kuddnäs och spela å quatre mains tillsammans med Sophie, som också var mycket intresserad av sitt piano. Emilie var en söt och snäll liten flicka, men hon var fyra år yngre än Zachris, och han hade hittills helt och hållet förbisett henne. Hennes far, Isak Lindqvist, var handlande i Nykarleby, han ansågs förmögen, och Zachris hade länge misstänkt, att hans mamma inte skulle ha något emot, om han slog sig ut för dottern, men detta var något, som han alls inte hade för avsikt att stå henne till tjänst med. Sommaren 1836, då misstämningen började mellan honom och Mathilda, hade han råkat lilla Emilie på en bjudning och roade sig efteråt med att göra en gåta om henne. Fågel sjunger på grönan qvist, på Linde qvist: jag är en liten vacker fågel förvisst, som kan både spela och sjunga.