Och än jag vet ej min hjärtans kär, min hjärtans kär, om uti lund eller mark han är och flyger långt uti skogen. Men den lilla vackra sångfågeln var det ingalunda hans mening att själv infånga, utan han antog, att fågelfängaren skulle bli kadett Emil Lundmark, som då var starkt betagen i f jorton-åringen. Dessa småflickor i Nykarleby hade emellertid en underbar förmåga att utveckla sig. Man lämnade dem ena året som halvutslagna knoppar, och när nästa sommar kom, trädde de en till mötes som utslagna rosor. Då Zachris kom till Kuddnäs för att fira 1837 års sommarlov, var Emilie femton år och hade blivit så vacker, att han häpnade. Hon hade fått en smärt, hög figur, ledig hållning, den skäraste hy, de finaste drag, de underbaraste ögon. Därjämte hade hennes musikaliska talang också vuxit, nu kunde hon lägga in känsla och uttryck i vad hon spelade, och det var inte den minsta förtjänsten i Zachris ögon. Minsann, detta var inte längre någon liten flick-snärta, som ingen lade märke till. Alla ungherrar i Nykarleby med den oemotståndlige Henrik Backman i spetsen hade på en gång blivit förälskade i Emilie Lindqvist, såsom de alla på en gång blivit förälskade i Mathilda Lithén den sommaren, då hon kom hem från Stockholm. Och Zachris, vars hjärta just det året hade förlorat