sig på att sätta liv i plugghästarna och hålla dansmästarna i tygeln. Ett par gånger hade han varit med om att avskilja de allra svartaste fåren ur avdelningen, för att de inte skulle locka oerfarna nykomlingar i fördärvet. Under den tid, som Zachris hade tillhört avdelningen, hade Nervänder varit ordinarie kurator, men som han hade befunnit sig utomlands, hade tjänsten skötts av ställföreträdare. Magister Snell-man hade förestått ämbetet några år, och han hade verkligen lagt sig mycket vinn om avdelningen. Han hade infört disputationsövningar både på svenska och latin, satt i gång en sångförening och påbörjat utgivandet av en nationens egen handskrivna tidning. Sammankomsterna, som höllos två gånger i veckan, hade varit talrikt besökta, det hade varit en lysande tid för avdelningen. Det bästa av allt hade dock varit de stora ter-minsfesterna i november och februari. Från dem hade han många härliga minnen. Då kom alltid Runeberg tillstädes, och alltid blev han under aftonens lopp på något sätt firad och upphurrad. Svanen och Källan, dessa sköna Runebergsdikter, hade Zachris första gången hört sjungas på en dylik terminsfest. Här hade han hört värmande tal hållas över den store Porthan och andra landsmän, som bidragit till landskapets och Finlands ära. Vid en sådan fest hade han hört den sträve Snellman läsa upp verser för hemmet, vid en annan hade Stenbäcks sköna Brödrasång utförts av sångsäll-