Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På samma gång veko det vreda trotset och den
oroliga bragdlängtan bort ifrån honom. Han hängav
sig med alla sina själskrafter åt kärleken. Och de
diktförsök, som han nu nerkastade i sina små häften,
voro inga stridssånger.
Men han kom sig inte för med att dikta in
Emilie i en massa situationer och händelser, såsom
han hade gjort med Mathilda.
I Emilies natur måtte ha legat något, som
hindrade honom härifrån. Hos henne fanns något av
mjuk och öm sångfågel, ja, han ville nästan säga,
av ängel. Han kunde inte föra in denna milda
själ i sina brokiga drömmar, han höll henne utanför
människolivets område. För att kunna tolka de
känslor, som hon ingav honom, måste han låna
färger och välljud från den oberörda naturen, från
fåglars sång och källors brusande, från
sommardagars stilla ljuvhet och rosors doft. Alltifrån första
stund hade han om henne endast velat dikta små
sångbara stycken, och med något annat kunde han
inte sedan heller komma sig för.
Men vilka svårigheter även härvidlag! Han
erfor detsamma, som då han ville tolka sitt
tyrannhat, sin frihetstörst. I hjärtat, i hjärnan fanns
något, som glödde, som skälvde; i drömmen kunde
han sätta samman sånger så rena och ömma, att
den älskade inte skulle ha kunnat undgå att röras,
men då han med pennan i hand skulle flytta ner
känslorna på papperet, då fann han inte de sanna,
de bärande orden. O, hur hade de burit sig åt,
de stora, mäktiga skalderna, som han ställde upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
