Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan dagligen. Hon mötte honom alltid med
samma lugna vänlighet, men ingenting i hennes
sätt antydde, att hon kände någon varmare böjelse
för honom.
Men inte heller undvek hon att råka honom,
utan de hade tvärtom många nöjsamma stunder
tillsammans. Han tyckte om att höra henne spela,
den lilla pianisten hade aldrig haft en så tacksam
åhörare, och hon tyckte om att höra honom tala.
Den tjuguårige studenten var en kunskapsrik ung
man, och den sjuttonåriga flickan lyssnade till
honom under ändlösa samtal ungefär på samma sätt,
som en vetgirig elev lyssnar till en skicklig och
intressant lärare.
féachris låg hemma på Kuddnäs och läste den
hösten, såsom han hade gjort för tre år sedan. Det
tycktes bara vara den skillnaden, att nu var det
Emilie, som kom ut till Kuddnäs och stannade över
natten, nu var det åt henne han kokade knäck,
utanför hennes fönster gjorde han sina promenader,
henne var det han längtade att få råka på
bjudningar, om henne skrev han svärmiska sidor i sin
dagbok.
Men det, som inte var sig likt, det var
tryggheten, säkerheten. Han kunde inte återfå den hela,
fullständiga lycka, som han hade känt på
Mathilda-tiden. Denna nya kärlek var en gungning upp och
ner på vreda vågor, hopp och tvivel i ständig
växling.
Så länge han intet säkert visste, ville han dock
inte hänge sig åt sorgen. Hösten hade skänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
