Men allra ivrigast arbetades naturligtvis av Helsingfors akademiska medborgare. Studenter av alla slag, till och med sådana, som redan betraktades som överliggare, började pluggläsa och tentera i det ena ämnet efter det andra för att bli färdiga till de stora promotioner, som skulle äga rum i samband med festen. Professorer och adjunkter sysslade med författandet av högtidstal och festskrift, sångföreningar övade och repeterade, och alla unga poeter skrevo festvers. Bland de unga, som under våren 1840 avlade sina lärdomsprov, befann sig också Zachris Tope-lius. Rätt väl kom det till pass, att Emilie reste hem i januari, så att han, utan att störas av tanken på att hon vistades i staden, kunde ägna sig åt sina tentamina, som fortgingo från februari till april. Zachris slog sig igenom med heder, men dock inte särskilt lysande, tog laudatur för Rein i historia, såsom han från början hade föresatt sig, och för Sahlberg i naturhistoria, vilket var en överraskning. En tentator — det var den hebreiske — fordrade bättre kunskaper, så att han måste gå om, men detta var rätt förklarligt, eftersom han inte hade läst språkets grammatik, vilket han trodde inte fordrades. En annan tentator, Norstedt, lurade honom på ett laudatur i kemi, som han ansåg sig ha ärligt förtjänat. I latin, som han hade ägnat så många timmar under studieåren, erhöll han cum laude oeh ansåg, att detta var fullt tillräckligt. I grekiskan fick han också ett cum laude, men ångrade, att han