Det var så den tiden, att i alla landets skolor lästes latin och svenska, men på finska kunde man lära sig endast abc-boken och katekesen. Gossen från Sammatti skulle ha varit tvungen att åter gå hem och bli skräddare, om inte skolans övriga lärare hade förbarmat sig över honom och lagt ett gott ord för honom hos skolans rektor. Han tilläts då att få börja i lägsta klassen och läsa latin och svenska med sina kamrater. Det kostade flit och tålamod, men det lyckades småningom, och så läste sig gossen genom tre klasser i skolan. Men nu var det åter slut med alla tillgångar i det fattiga torpet, och åter måste Elias vandra hem med ränsel på ryggen för att inte mer vända tillbaka till skolan. Och åter blev han skräddare och följde sin far i bondgårdarna, men han började nu bli långa gossen och kunnig i hantverket, så att han kunde sy tröjor och jackor på egen hand som en ordentlig gesäll. En söndag mötte han prästen, som kom från kyrkan, och prästen frågade honom hur det gick med hans studier. Gossen måste erkänna, att han nu studerade sax, synål och prässjärn. »Vad vill det säga?» utropade prästen. »Bed far, att du får komma till mig var söndagseftermiddag, så skall jag läsa latin med dig.» Fadern samtyckte, gossen gick till prästen var söndagseftermiddag, då han var ledig från skräddaryrket, och läste latin. Under veckan stod han en timme tidigare upp och gick en timme senare till sängs: de timmarna använde han till att läsa läxor.