Och om två år sade prästen till honom: »Nu kan du gå till Borgå och bli gymnasist.» Ja, gossen gick till Borgå, blev gymnasist, läste och svalt. Far och mor kunde inte skicka honom annat än hemvävt vadmal, som han själv fick sy till kläder åt sig, men något måste han ju äta och dricka. Då företog han sig att under lovtiderna gå omkring i byarna och sjunga för en kaka bröd och en halv kappe råg. På det sättet fick han verkligen ett inte så litet tillskott till matsäcken. När han räknade ihop sin inkomst, så fann han till sin överraskning, att han hade sjungit ihop trettio tunnor råg. Vackert så. Det fanns till och med tider, då han inte behövde svälta. Men man kan inte i alla sina dagar vara gymnasist, man måste också bli student. Men var skulle han finna pengar för att resa till akademien i Åbo och ta sin studentexamen? Elias fick höra, att i Tavastehus behövdes ett biträde vid apoteket, varpå han vandrade dit och förklarade, att han nog skulle reda sig med latinska recepter. Det lyckades. Han fick anställning vid apoteket, lärde sig göra piller och droppar och blev snart en så duglig provisor som någon annan. När han då hade sparat en liten summa, reste han till akademien och blev student. Samtidigt med honom blevo Johan Ludvig Runeberg och Johan Vilhelm Snellman också studenter, så att det var ingen dålig årgång, som den gången trädde in på studiebanan. Elias hade som vanligt, ingenting att leva av,