gungande isen, han utförde på egen hand bragder, om vilka ännu ingen historieprofessor hade en aning. Det kunde väl inte tänkas en härligare lott än att så som Rein stå i en kateder och utlägga Finlands historia. Men fastän han sålunda lockades åt flera håll, föll det sig svårt för honom att bryta mot faderns bestämmelser, och ännu under jubelfesten var hans beslut vacklande. De historiska intressena hade förstärkts under denna minnets högtid. Det löfte, som han i ett upprört ögonblick hade avlagt och som han knappt vågade tänka på, då, han hade kommit till lugn besinning, tycktes bäst befordras, om han finge en lärarplats vid universitetet, där han kunde verka bland den ungdom, som skulle gå ut och skapa Finlands framtid. Men detta löfte var för övrigt av den art, att han kunde arbeta för detsamma inte bara som professor utan också som präst eller som läkare.

II.

När Zachris Topelius i augusti for åter till Kuddnäs, befann han sig ännu i ovisshet med anseende till valet av yrke. Men då han väl hade kommit ut på landsbygden, hade han en förnimmelse av att varje skogsbacke, varje ljungtuva kallade och lockade. Det tycktes honom, att valet var mycket lätt. Han kunde inte ägna sig åt något annat levnadskall än det, som skulle tillåta honom att