år satte henne under ett bildat fruntimmers ledning1, att du också själv med varsamhet följde hennes framsteg, skulle du då inte med tiden i henne finna en maka, som bättre än någon annan motsvarade dina fordringar? Skulle du inte på detta sätt vinna en brud, som vore enkel och god och inte tvekade att dela en lantprästs ringa lott? Hon skulle trivas i ensligheten, och på samma gång skulle hennes skönhet och älskvärdhet förvandla ditt hem i ödemarken till en verklig lustgård.» Vilket behagligt lugn kom inte över Zachris, medan dessa röster talade! Han insåg klart, att detta för honom var det rätta. Livets stormiga lust ville han förakta och försaka. Under susande björkars ljuvliga skugga, vid stranden av någon stilla flod, vid sidan av en älskad vän ville han bygga sin lugna boning, slå sin lyra, vårda sin hjord, verka för människors väl, så långt han förmådde, och le åt dem, som förundrade sig över att han på detta sätt hade beslutat över sitt liv. Alltsom han nalkades gästgivaregården, drömde han allt livligare om denna Greta från Kahra, som han egentligen knappast kände och vars skönhet han hittills endast hade lagt märke till på samma sätt, som han beundrade blommor, stjärnor, allt vackert, som mötte honom. Han hade endast ytterst få gånger råkat henne. Hon var ju så vacker, att ingen man kunde gå förbi henne utan att säga henne ett smickrande ord, men aldrig förr hade han drömt om henne på detta sätt. Han fann dock nu ingenting onaturligt häri.