Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon skulle åter bli hans milda ljungblomma,
hans oskyldiga finska flicka.
Men mötet avlopp inte så, som han hade
hoppats. Efteråt trodde han ännu mer än förut,
att det fanns något av finsk trolldomsmakt hos
denna Greta från Kahra. Hon bringade honom så
vitt, att han »sträckte ut sin hand efter brottets
rosor». En tillfällighet eller, som han hellre trodde,
den Allsmäktiges hand räddade honom. Sedan den
dagen for han inte gärna förbi Kahra
gästgivaregård, utan valde andra vägar.
Längtan kunde han dock inte fly undan, den
följde honom under flera år. Än tänkte han på
Greta, sådan han först hade råkat henne, då hon
hade varit symbolen för allt gott och rent, och då
fick sången om henne en mild och varm ton. Så
sjöng han på våren 1841:
Du min vackra, väna, varma,
du min fjärran flydda flicka,
o, att här inunder lönnens
lugna skymning skön du sutte!
O, att här vid havets höga,
vågomvälvda vik du vore
och att här i milda månens
skimmersköna sken jag finge
vänligt vid ditt hjärta vila!
Men du dröjer långt där borta,
vilar långt i ödemarken.
Stjärnan, som i skyar skimrar,
frågande uppå mig skådar,
12. • — Lagerlöf, Zachris Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
