ringen förbjudit att meddela officiella nyheter, innan de kommo i dess egen tidning, och därmed hade prenumeranterna försvunnit. Och den nuvarande redaktören hade inte kunnat finna något lockande att bjuda publiken, han hade i stället jagat bort många av tidningens läsare med sina oanständiga franska noveller och med sin ledsamma polemik. Den mörke unge mannen förklarade, att han sedan många år hade följt med tidningens verksamhet. Också han ogillade de franska översättningarna, och han hade tänkt sig, att om tidningen ville avstå från onyttigt gräl och i stället ägna sig åt arbetet för de fosterländska idéerna, sprida bildning, förbättra sederna---------- Wasenius avbröt honom med en liten otålig höjning på axlarna. »Herrn vill visst göra en skolmoster av min gamla skvallerbytta.» »Visst inte, herr konsul, jag ville snarare göra henne till trädgårdsmästare för att lära finnarna att skapa om sitt land till en rosengård.» Konsuln svarade ingenting på detta. Han satt tyst och granskade den talandes ansikte. Det var både gammalt och ungt, både moget och barnsligt Än en gång gled den tanken genom hjärnan, att han inte hade en verklig människa framför sig. »Det är naturligtvis en sådan där svärmare,» tänkte han och var nästan besluten att visa bort honom. Men å andra sidan var nöden stor, skrivande folk var sällsynt i Finland, och hans tidning