hade själv sökt ut valspråket och ville inte ha något annat för sitt företag. Men här hade den lille med gåsfjädern skrivit något helt nytt: »Jag lovar och svär att förvandla hela detta land till en rosengård.» Och knappast hade konsuln läst det skrivna, förrän Puck vände sig rätt emot honom och räckte honom lång näsa. Då brusto alla älvor ut i ett oemotståndligt skratt. Konsuln hade velat säga dem, att de inte borde skratta, för han var ingen förstenad gammal man, han fann allt detta likaså lustigt som de själva. Men det envisa skrattet ville inte tystna, och till sist blev konsuln så generad och förargad, att han vaknade. Men i detsamma kände han, att all tvekan var onödig. Om han verkligen kunde få älvornas Puck anställd vid sin tidning, måste den naturligtvis vakna till nytt liv. <>••• Nästa dag lät han magister Zachris Topelius veta, att han på nyåret kunde tillträda platsen som redaktör vid Helsingfors Tidningar.