FÖRLOVNING.

Det var år 1842, några dagar efter midsommar. Zachris Topelius satt på en skjutskärra och rullade på dammiga vägar fram mot Kuddnäs. Han hade företagit sin hemresa senare än vanligt denna sommar, oaktat han visste, att han var mycket efterlängtad hemma, först och främst av Henrik Backman, men kanske också av ännu en. Henrik hade för avsikt att lämna Nykarleby och flytta till Hamburg, där han hoppades vinna bättre utkomst, än som var möjligt i Finland. Han hade på det enträgnaste skrivit och bett Zachris påskynda sin hemresa, så att han skulle få säga farväl till honom, innan han lämnade landet kanske för alltid. Men Zachris hade inte kommit sig för med att resa. Han hade skjutit upp vecka efter vecka. Midsommarhelgen hade fått gå förbi, man var redan ett par dagar inne i juli, innan han hade givit sig i väg. Nu satt han och tänkte på Henrik Backman med en viss bitterhet. Denne vän sedan tio år tillbaka, denne vackre, förtjusande yngling, som han älskade, som hade hela hans förtroende, den