Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vård. Zachris och syster Sophie ägnade sig under
de närmaste dagarna åt Mia Hammarin, den
avlidnes stackars fästmö.
Alla tre, Mia, Sophie och Zachris, rodde en
afton ut till Alörn för att stanna över natten i
Ham-marinska familjens sommarstuga. Zachris satt och
talade vid Mia om Henrik Backman. »Ser du,»
sade han, »Henrik visste, att han skulle dö, eller,
rättare sagt, det var något inom honom, som visste,
att han skulle lämna oss för alltid. För honom
själv tedde det sig nog så, som om han skulle
komma ut på en lång resa. Han tog farväl av alla
människor och av alla ställen till och med, som
hade blivit honom kära. Allt ville han ställa tili
rätta och endast lämna goda minnen efter sig. Till
mig skrev han så märkvärdiga brev. Därför få
vi inte sörja honom med förtvivlan. Det skulle
vara orätt emot honom.»
Medan han talade på detta sätt, hade de
kommit i närheten av en båt, där ett par unga flickor
sutto med sina metspön. Det var Emilie Lindqvist
och hennes syster Thilda.
Zachris hade inte förut råkat Emilie denna
sommar. Då han nu så oförmodat fick se henne,
tänkte han först och främst på den sorg, som också
hon måste känna. All tanke på honom själv och
hans förhållande till henne var fjärran från honom.
Snart lågo de båda båtarna bredvid varandra,
och då Emilies hand vilade i hans, kände han, att
en darrning flög igenom den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
