och då Zachris kom hem, var han ännu rusig av det frihetens unga vin, som brusar i dess toner. Den eggande, medryckande melodien ville inte lämna honom, och under dess inflytande satte han sig att dikta en finsk marseljäs. <poem>Det går ett rop kring nord, kring söder, att världen hör den frie till. Vem följer röstens maning, bröder? Vem strida och vem segra vill? Stor är den unges kraft, som glöder, sitt ödes överman. Han kämpar för sitt folk, som blöder; dess tunga fjättrar bräcker han. Han ger för frihet god sitt varma hjärteblod; för Suomis folk han offra vill sitt liv i styrkans dar. Hans namn, hans bragd hör sagan till, i sången lever kvar. Upp, raska Suomis söner alla, för andens fria värld till strid; oss våra fäders skuggor kalla till värn för gamle gudars frid. Två makter Suomis ande döma till träldom smädefull: om Sveriges bildning vi förglömma, så sker det ej för Rysslands skull. Upphöjom tankens svärd för andens fria värld,</poem>