Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till slut. Han var inte i den rätta stämningen. Det
bodde upproriskhet och harm i hans själ. Han
kände sig inte tacksam och undergiven. Han ville
gå till rätta med sin Gud.
»Vad har du gjort av Nykarleby?» ville han
fråga. »Vad har du gjort av Kuddnäs? Varför
har du inte tagit i ditt hägn min barndomsstad och
mitt barndomshem? Voro de dig inte fromma nog?
Jag säger dig, det fanns inte en plats på din vida
jord, där man förde ett bättre liv.»
Han reste sig och gick fram till skrivbordet,
där brevbuntarna lågo. Han lade tungt ner
händerna på dem. »Jag kunde gråta blod,» mumlade
han. »Hur kommer det sig, hur kommer det sig,
att en barmhärtig Gud inte avvänder så mycket
onödigt och oförskyllt lidande?»
Det var, medan han nyss förut hade
genomögnat breven, som denna oresonliga vrede hade
stigit upp inom honom. Han kunde inte förstå
meningen med det, som skedde. Det tycktes honom,
att Gud förstörde den bästa av sina skapelser.
»Det är inte för Emilies skull jag vredgas,»
bröt han ut. »Det är min gamla mamma det gäller.
Det är hon, som har blivit förföljd och plågad hela
detta år.»
Han drog ut en låda i skrivbordet och tog
fram en bunt brev från föregående år. »Det var
då det började,» mumlade han.
Medan han bläddrade bland breven, kände han
hur hans händer skälvde, och han blev ängslig över
sin egen upprördhet. »Akta dig, Zachris, ställ dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
