Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte ett ögonblick svek moderns kärlek, utan
hon sökte på allt sätt skydda och hjälpa sitt barn,
mera nu än någonsin. Det var klart, att alla
människor skvallrade och pratade om dem, och som hon
inte bara hade Turdins utan också gamla fru
Backman boende i hemmet, så kunde det inte undgås, att
alla rykten blevo hembragta. Det gjorde henne
ont om dottern, och hon höll undan det mesta av
skvallret för henne, men hon trodde nog, att Sophie
ändå fick höra mer än tillräckligt.
Hur var det möjligt, att Sophie intet förstod,
att hon inte rördes av så mycken kärlek och ömhet?
En sak skrev modern aldrig om, men Zachris kunde
i alla fall läsa det mellan raderna. Sophie hade
verkligen vänt sitt hjärta ifrån modern. Hon tordes
inte mera älska sina närmaste. Under våren 1843,
medan denna moderns långa, smärtsamma kamp
ännu fortgick, hade den gamle professorn från
Uleåborg och hans hustru kommit neråkande till
Kuddnäs. Gubben hade haft två ärenden. Hans
svåger, rådman Lithén, hade den våren gjort cession,
och nu skulle han bevaka en fordran i konkursen.
Därjämte ville han ta reda på hur det förhöll sig
med hans brorsdotters sinnestillstånd, om hon
verkligen, som ryktet förmälde, hade angripits av det
pietistiska vansinnet.
Han försökte tala förstånd med Sophie, men
härvidlag gick det galet för honom, ty nu fick han
med doktorinnan att göra. Hon förklarade för
svågern, att han, som ansåg, att människan inte behövde
någon annan ledare än sitt sunda förnuft, ingen rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
