dotterns plats i moderns hjärta, den kunde de aldrig fylla. Pietismen hade sannerligen gått fram över Nykarleby som en frostnatt, efterlämnande endast förvissnande och död. I varje brev, som han hade fått detta år, hade Zachris kunnat märka hur ödeläggelsen hade fortskridit. Liksom för att ge förstöraren lättare arbete hade andra olyckor tillstött. Flera familjer hade det året gjort cession. Det var inte bara Lithéns, som hade råkat illa ut, utan också Zachris svärfar. Isak Lindqvist hade dock kunnat bjuda ett gott ackord, men hos Lithéns blev sammanstörtandet mer allvarsamt. För att rädda sig undan sorgen i hemmet kastade sig då Rosalie i pietismens armar, men Mathilda valde att förlova sig med sin trogne beundrare Albert Dyhr. Knappast någon människa, och Zachris minst av alla, vågade tro, att det var annat än ett resonemangsparti. När Zachris hade varit hemma under detta års sommarferier, hade han knappt kunnat känna igen sig. Han hade ju för sin del varit lycklig över att få råka Emilie, men eljest vilken förändring! Ett Kuddnäs utan glädje, utan frid och harmoni! Ett Nykarleby utan fester, utan trevnad, utan ett lekfullt sommarliv! Då han reste därifrån, hade det gjort honom ont om alla dem, som han lämnade efter sig i fattigdom och vantrevnad. Och varför skulle det vara så? Varför behövde det vara så?