Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kände åter upprorsandan komma över sig.
Dessa pietister voro ju Guds tjänare framför andra,,
det var Guds sak, som de stredo för, och han hade
allt hittills satt dem högt, önskat, att han hade haft
kraft att likna dem.
Det var nästan något hemskt i det
sammanträffande, som nu hade ägt rum. Han här nere i
Helsingfors sökte genom sin tidning utbreda de
milda seder, de oskyldiga glädjeämnen, det
behagliga väsende, som han hade funnit i sin
födelsestad, och samtidigt härjades denna av den stora
glädjefördrivaren. Guds gissel, pietismen, gick
hat-full och ödeläggande fram över den.
Åter blev han rädd för sig själv. »Jag håller
på att bli en Guds fiende!» utropade han.
Men så med ens fick han saken lagd till rätta
för sig. Han såg klart. En stor lycka fyllde honom.
»Gud älskar inte dessa asketer, dessa
människo-plågare mer än jag,» sade han.
Han blev glad på nytt. Han sprang upp och
började att med hastiga steg gå fram och tillbaka
genom rummet. Hur hade han någonsin kunnat tro,
att pietisterna hade varit de rätta arvingarna till
Guds rike, dessa, som hatade allt skönt, som
upplöste de heligaste band, dessa trånghjärtade
för-dömare av nästans gärningar, dessa, som plågade
människorna med påläggande av onödiga bud?
»Gud hatar dem,» bröt han ut.
»Nej, nej, han hatar inte,» ångrade han sig.
»Han älskar dem för deras nitälskan och allvar,
men Gud har aldrig sagt, att deras väg är den enda,
15. — Lagerlöf, Zachris Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
