kvarstå och regera andligen, men läras ej ur bok, och deras namn vet ingen, fast deras väsen genomtränger alla. »Här finnes ingen stat i den mening, att skriven lag binder och korad makt dömer eller skipar, utan lagens nödvändighet har omfamnat friheten och därav fött en rättvisa, som icke behöver band, dom eller tvång, emedan hon städse vill det hon skall. »Här finnes ingen enskild egendom, ej för det, att staten tagit allas, ty staten finns ej; utan emedan allt tillhör alla. Vems egendom är ljuset, luften, värmet? Och dock ägas de av alla på denna jord. »Här finnes slutligen ej heller vetenskap och konst såsom skilda för sig, ty sanning och skönhet, ljus och färg förmäla sig i solglans, och veta, känna och vilja äro evinnerligen ett.»

III. NATIONALISMEN.

Sent på hösten år 1842 vände docenten Johan Vilhelm Snellman tillbaka till Finland efter en treårig vistelse i utlandet. Han kom hem som en berömd man efter att ha utmärkt sig som publicist i Sverige och som filosof i Tyskland. Men inte nog härmed. I den packning, som han medförde