Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III: Nationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som en svensk provins, lösryckt från
moderlandet. Dess finska språk skulle vittna om att det
vore en stat för sig. Vad man alltså i första hand
måste lägga an på, det var, att finskan skulle bli
landets språk i stället för svenskan.
Irerna i sin kamp mot engelskan, tscheckerna
i sin kamp mot tyskan ledo under den svårigheten,
att det språk, som de ville utdriva ur sitt land,
talades av deras herrar, men så var inte förhållandet
i Finland. Svenskan hade där numera ingen mäktig
beskyddare, den bibehöll sin framskjutna ställning
endast av historiska orsaker. Man kunde nästan
tänka sig, att ryska regeringen inte ogärna skulle se,
att den finge vika för finskan. Ingenting skulle
mera bidraga att minska de svenska sympatier, som
ännu fortlevde hos den övervägande delen av
befolkningen.
Då Snellman reste från Finland, hade det
visserligen talats om att något borde göras för den finska
befolkningen, men det var mest yttranden,
framkallade av medlidande, av en vacker känsla. Han
ansåg dem för prat utan betydelse. Ingen hade då
ännu uttalat, att just finnarna borde utgöra
nationens grundstomme, att deras språk borde talas av
alla, att Finland måste bli en helt och hållet finsk
stat.
När Snellman kom åter, hade jubelfestens
väckelse gått genom sinnena. Kalevala-översättningar
hade upplyst om den finska stammens värde, och
hans tanke låg inte mera så fjärran från vad de
ledande männen ville. En och annan hade kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
