redan kommit att helt privat uttala den, men till hela sin räckvidd var den dock ännu knappast utsagd. Så snart Snellman hade satt sin fot på finsk jord, försökte han skaffa sig en tidning, genom vilken han kunde sända sin tanke ut i världen. Hans första plan var att göra sig till medredaktör för Helsingfors Tidningar. Den redigerades ju nu av Topelius, som han påminde sig som en snäll och medgörlig pojke. Med honom skulle han lätt kunna samarbeta. Han anmälde också för tidningens utgivare, konsul Wasenius, sin önskan att ingå i redaktionen. Men Wasenius kände Snellman såsom stridslysten och oppositionellt anlagd och gav honom nej. Han underkände ingalunda den sökandes utomordentliga förmåga, men han var nöjd med den redaktör, som han redan hade. Topelius var visserligen ännu ung och oerfaren, men han hade enligt Wasenii förmenande skött sig bra under sitt första år och lovade gott för framtiden. Snellman måste skaffa sig en tidning på annat håll, och medan han väntade härpå, hörde han sig för om han inte skulle kunna finna anställning vid universitetet. Han visste, att man i Tyskland räknade honom som en av den store Hegels mest begåvade lärjungar, och han hade sålunda rätt att hoppas på ett gott mottagande vid lärdomens högsäte i Finland. Men det gick honom här som hos Wasenius. Även vid universitetet erkände man hans lärdom och utomordentliga förmåga, men stridslystnaden och oppositionslusten voro inte heller