Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åbo domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har följt med herrns verksamhet som
tidningsman. Jag tycker, att det vore skada, om ni skulle
begrava er i Vasa. Jag vill göra något för er. Ni
skall få stanna i Helsingfors.»
Men den vänlige mannen syntes inte till, och då
gjorde Zachris en stor ansträngning för att hjälpa
sig själv. Han samlade ihop sina lyriska småbitar
och gav ut dem i ett häfte, som fick titeln
Ljungblommor.
Vintergranen har sin grönska,
och sin doft har ödemarken;
ljungen har sin bleka rodnad,
även heden har sin glädje ;
och det rika mänskohjärtat,
skall det, armare än heden,
sorgsnare än ödemarken,
inga ljuva blommor bära?
Så skrev han i inledningsdikten, och han hade
rätt att skriva så. Det var hans eget hjärtas saga,
som stod inristad på de blad, som han bjöd
allmänheten. I avseende på formen kunde man här och
där/spåra efterklang från andra poeter, men
innehållet var i allra högsta grad hans eget. Allt var
själverfaret, allt var självupplevat. Där återfanns
ynglingens strävan att genom natursymbolik finna
en bekräftelse på sin odödlighetslängtan, där
fun-nos kärleksdikterna till Emilie och till den mörka
Kahraflickan, där funnos dikter i runometer, som
hade kommit till under entusiasmen för Kalevala.
Där ingick en liten ansats till historisk diktning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
