han såg framför sig. Något inom honom talade och handlade i allt, vad gestalten talade och gjorde. Men detta något stod på intet sätt under hans viljas inflytande. Han, som stod där med nyckeln för ögat, anade inte vad bilden framför honom i nästa ögonblick skulle säga eller göra. Han befann sig mitt i en vaken dröm. Den makt inom honom, som skapade nattens drömmar, var i verksamhet i hans vakande tillstånd. Han hörde, att drömbilden, eller vad han nu skulle kalla honom, gång på gång tilltalade honom, men han hade blivit så överraskad av sitt egendomliga själstillstånd, att han inte hade hört på honom. Nu med ens flög den tanken genom honom: »Detta är något högst eget och underbart. Försumma inte tillfället! Gå in på leken! Låt den där drömskaparen, som du har inom dig, bedriva sitt spel, som han bäst behagar! Du kan få uppleva fullt så underbara ting, som om du hade fått se spöken.» Zachris såg ner på varelsen framför sig. Det var en, .så vitt han kunde urskilja, otroligt gammal man, men det åldriga ansiktet med sin buktiga örnnäsa, sina knotiga kinder och sin fårade panna hade ännu en prägel av obruten, järnhård energi. Ett ögonblick for den tanken genom honom, att själva underjordens behärskare uppenbarade sig för honom. »Jag ser, att herr licentiaten har observerat, att något i kväll försiggår i Åbo domkyrka,» sade nu den förunderliga varelsen. »Nåväl, det är varken fråga om spöken eller andar, men till äventyrs