Jag själv behöver den inte mer. Mitt uppdrag är nu att lämna den till er.» Han gjorde åter ett försök att tvinga den på lillfingret, men Zachris värjde sig. »Egenskaperna först!» sade han med bestämd ton. »I hela världen finns inte en skatt, mera värdefull än denna ring,» förklarade då doktor Weis med stor högtidlighet. »Med dess ägande följer lycka i fred oeh seger i krig, kärlek, ära och rikedom. Den skyddar för allt ont, allenast den, som bär honom, ej svär mened, ty detta förlamar ringens kraft. Seså, min herre, vill ni inte åtminstone prova om den passar ?» Han sträckte fram ringen med ett leende, som skulle vara inbjudande, men som kom Zachris att rysa. »Än en fråga!» sade han för att vinna tid. »Vad är anledningen till att ni erbjuder mig ringen först i dag? Borde den inte ha varit i min ägo alltsedan min födelse?» »Jo visst, mycket riktigt, men min herre har inte lämnat oss något tillfälle.» »Tillfälle, hur så?» frågade Zachris förundrad. »Jag menar vad jag säger. Alltsedan ni kom till myndig ålder, har ni endast velat skapa lvcka för ert fosterland. Det är först nu — — — »Ni menar, doktor Weis?» »Först nu, genom denna resa till Åbo, har ni visat, att ni tänker på egen lycka. Ni vill skapa eget hem, ni vill gifta er, ni vill ha en god, säker plats. Nu måste ringen ägä värde för er.»