»Och om jag ändå inte tar emot den?» »Jag besvär er,» sade doktorn, »begå ingen oförsiktighet! Ringen är oskattbar. Märk bara en sak! Under era uppväxtår har den varit förvarad här i Åbo domkyrka bland dess andra dyrbara klenodier. Men Åbo domkyrka, min herre, hon är genom sina minnen, genom sin historia, genom de döda, som här vila, hon är så att säga det finska folkets modershus. Om en sådan skatt förvaras här, så inverkar detta på hela ert land. Nåväl, ni måste erkänna, att en ovanlig lycka har lett mot Finland under de senaste årtiondena.» »Åbo har dock brunnit,» inföll Zachris. »År inte en eldsvåda i en gammal stad stundom en ren välgärning?» genmälde doktorn. »Se nu här!» sade han och fattade åter Zachris om handleden. »Låt mig endast sätta på er ringen! Den lycka, som nu ert land njuter, kommer att i förstorat mått överflyttas på er. Ni kommer att bli beundrad för allt, vad ni skriver. Ni kommer att vinna folkgunst, kungagunst, rikedomar. Ni är verkligen alltför klentrogen. Behåll ringen på ert finger bara denna natt, och ni skall bli övertygad om dess kraft.» Zachris drog en suck av lättnad. Han såg i detta sista förslag en utväg att slippa ifrån den andres enträgen het. Om några ögonblick hade han med den lille guldmakaren eller trollkarlen, eller vad han nu kunde vara, träffat en överenskommelse. Han lovade att behålla ringen på sitt finger denna enda natt. Hade han sedan inte lust att äga den, skulle