Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åbo domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulan — han kunde inte mer skilja de ena från de
andra — började ta form, och han kände igen dem
som minnen. Han såg, att somliga av dessa skyar
voro minnen från hans tid i Uleåborg, då hans
fantasi hade först blivit satt i rörelse genom
romanläsningen. Han skymtade bilden av en varelse, som
han där uppe hade skapat sig och som så att säga
hade varit drottning i alla hans drömmar från den
tiden. Det var en kvinna, som han aldrig hade sett,
men som han hade av allt sitt hjärta älskat. Hon
var utomordentligt skön, mörk, sydländsk, stolt,
passionerad, av hög börd, alltid älskade hon en stor
hjälte, som Zachris inte var i stånd att överglänsa,
varför han ständigt måste förgäves anropa henne om
kärlek.
I kulan visade sig vidare minnen från hans
skoltid, bragder, som han hade utfört i tankarna hemma
på sitt rum, kanske efter att ha blivit illa slagen
och tilltygad av de starkare kamraterna. Där trängde
sig fram äventyr, som han hade upplevat i det lilla
rummet hos Runebergs, sedan han hade läst Fryxells
historia, där sågos glimtar från Reins föreläsningar
och allt, vad han under deras åhörande hade
fram-diktat.
Där kommo minnen från hans ständiga långa
landsvägsresor. Vad allt hade han inte varit med
om, medan han hade rest till skola och universitet!
Han hade farit vilse i snöväder och kommit till
hemlighetsfulla gårdar. Mången gång hade han
ridit vägen fram som en finsk dragon, mången
gång hade han rest den i en konungs guldkaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
