tillropa sina läsare: »Se på mig, så finner ni, att livet inte behöver vara fattigt och tungt eller ovänligt och rått.» Det var inte endast genom tidningen han sökte omskapa det liv, som levdes omkring honom. Han var initiativtagare eller befrämjare för en hel massa företag, som nu uppstodo i den finska huvudstaden, sådana som Akademiska läseföreningen, Fruntimmersföreningen för fattiga barns vårdande, Finska konstföreningen. Sedan flera år tillbaka var han dessutom en verksam medlem i Finska litteratursällskapet och i föreningen Pro fauna et flora fennica. Allt, som arbetade inom hans syfte, fick hans livliga understöd. Ett stort och rikt verksamhetsfält hade han också bland sina österbottniska kamrater. Återföreningen hade verkligen gått igenom, och Zachris var ställföreträdande kurator för hela avdelningen ända till 1847. Under denna tid visade det sig, att han hade förvånande god hand med de, minst sagt, bångstyriga landsmännen. Han sökte leda den ungdomliga kraften fram mot ädla strävanden, han lyckades mildra dryckenskapsvanorna genom att alltid anordna lämpliga förströelser, ja, han vågade sig till och med på att dämpa det österbottniska övermodet genom att påminna om att man inte endast borde yvas över gångna studentgenerationers glans, utan först och främst själv söka att förvärva ett gott namn. Men att han sålunda verkligen hade en stor makt över ungdomen, berodde detta inte i främsta